Idag har jag och Wilson varit andra gången på våran steg-2 kurs i agility.

Det blev många banor idag, och många "framförbyten".

Några banor var långa och bara raksträcka hela vägen så man tränar hunden på att springa framåt självständigt. Hunden är ju mycket snabbare än föraren. Speciellt Wille är supersnabb.

Efter blev det klurigare banor så hunden måste lyssna ordentligt. Inte så lätt när man har en hund som verkligen bjuder på hinder och har för bråttom. Men mycket bra träning för honom!

Slalomet går lite bättre nu tycker jag, förutom när han blir för trött i huvudet.

Jag har börjat säga "sla" med hög ton, och "lom" med mörkare ton. På "sla" skickar man hunden genom pinnarna, och på "lom" hämtar man tillbaka hunden genom att slå sig själv på benet. Det funkar bra faktiskt! Ett bra tips!

På slutet blev Wilson för trött i hjärnan och lyssnade inte så bra längre. Han verkar inte fatta själv att han är trött, för kroppen lägger aldrig av utan vill bara fortsätta springa.

Vi avslutade med en lång bana och sedan fick det räcka, för då hade vi hållt på i nästan 3 timmar (med vila på mitten förstås).  Nu ligger han helt utslagen på soffan.

När jag kom hem tog jag en rask promenad med Leia. Hon är ju fortfarande skendräktig och det ska ju tydligen hjälpa med ökad motion.

Hon är iallafall piggare nu så det känns bra. Man är ju lite hund-hypokondriker och tror det är fel på henne ibland...

Wille trött efter agilityn: